Dryckeslaget (efter Daumier): Historia & betydelse
Våren 1890 hade Vincent van Gogh tillbringat större delen av ett år innanför murarna på asylen i Saint-Rémy-de-Provence. Modeller var svåra att få tag på där, så han återgick till en praktik han hade använt tidigare under svåra perioder: att arbeta utifrån svartvita tryck av konstnärer han beundrade och bygga om dem i sina egna färger. The Drinkers, målad 1890, tillhör denna lilla, privata grupp av verk.
Förlagan var ett tryck av Honoré Daumier, den store parisiske karikatyrtecknaren och litografen vars skarpa, ekonomiska teckningar av vanliga människor van Gogh hade följt i åratal. Daumiers komposition gav honom figurerna, deras poser, hela scenens arrangemang. Det van Gogh tillförde var allt som en litografi inte kunde rymma: färgens tyngd, ljusets temperatur, de särskilda blå och gröna nyanserna av en specifik föreställd eftermiddag.
Han beskrev den här typen av arbete för sin bror Theo som något närmare musikalisk interpretation än kopiering, ett sätt att översätta en annan konstnärs svartvitt till sin egen tonart. Det lät honom fortsätta arbeta under en period då det inte alltid var möjligt att lämna området för att måla efter levande modell, utan att överge figuren som sitt motiv.
Fyra åldrar kring ett grönt bord
Målningen är uppbyggd kring ett enkelt grönt bord som skär tvärs över dukens nedre kant, tillräckligt nära betraktaren för att de fyra dryckesgästerna tycks stå nästan inom armslängds avstånd. Det finns inget rum, ingen interiör, ingen röra, bara bordet, en kanna och figurerna själva, drickande i vad som framstår som en öppen, något dyster utomhusmiljö.
Till vänster står en man i en lång mörkgrön rock och en svart hög hatt, med ett rostfärgat rött band knutet vid halsen, och för ett glas till munnen. Hans ansikte är utfört i samma sjukliga gröna toner som hans rock, magert och med ihåliga kinder, närmare karikatyr än porträtt, vilket är exakt det register Daumier arbetade i.
I mitten, och större än de andra, lyfter en gammal man i blå arbetsblus och ännu en svart hög hatt ett glas med båda händerna. Han förankrar hela kompositionen, hans böjda hållning och tunga drag bär känslan av ett redan förbrukat liv. En grön kanna står på bordet direkt framför honom, det enda stilla föremålet i en målning som annars är full av rörelse.
Till höger dricker en yngre man med rött hår och en blå kraglös skjorta ur ett glas som han håller upp nästan i jämnhöjd med ögonen, hans ärm är uppskjuten för att visa en underarm som sträcker sig över den gamle mannens axel. Lågt vid nedre kanten, nästan beskuren ur bilden, lutar sig ett barn mot bordet och dricker också, små händer runt en kopp. Spädbarnsålder, ungdom, medelålder och ålderdom är uppställda i en enda rad, ett gammalt motiv i en klart modern miljö.
Himmel, rök och en rastlös pensel
Ovanför figurerna upptar himlen nästan halva duken, en massa av blekblått brutet av tjocka vita moln som slingrar och ringlar sig över ytan. Penselföringen är här den mest upprörda i bilden, nedlagd i långa slingrande drag som mer hör till van Goghs egen sena stil än till något i Daumiers tryck.
Paletten överlag är sval och något syrlig: flaskgröna, skiffer- och koboltblå toner, där endast bandet, håret och dryckernas varma bruna ger bilden verklig värme. Mörka konturer löper runt varje figur, ett synligt spår av tryckets linjespel som ännu lyser igenom färgen.
Bakom dryckesgästerna öppnar sig ett lågt landskap, fält i gult och grönt, en spridning av hus med röda tak, och längst till vänster två fabriksskorstenar som sänder upp tunna rökstrimmor. Det förlägger scenen vid utkanten av en stad snarare än på öppen landsbygd, en vanlig arbetsmark snarare än en pittoresk utsikt.
Själva bordet är målat som ett enda platt plan av mörkgrönt, breda penseldrag i en riktning, vilket ger dukens nedre tredjedel en stadighet som väger upp turbulensen i himlen ovanför. Mellan den lugna förgrunden och de virvlande molnen sitter de fyra huvudena och deras lyfta glas i ett smalt, livligt band av aktivitet.
I rummet
Originalet mäter 73,4 gånger 59,4 centimeter och innehas i dag av Art Institute of Chicago. Det är en blygsam storlek för en komposition med så mycket som händer i sig, fyra figurer och en hel himmel sammanpressade på en duk som en person skulle kunna bära under ena armen.
Upphängd i ögonhöjd ger bordets närhet och figurerna som lutar sig över det målningen en egendomlig direkthet, som om dryckesgästerna helt enkelt har avbrutits mitt i en gest snarare än poserats. Lite avstånd erbjuds betraktaren, och bilden kräver att läsas på nära håll, där de enskilda penseldragen i himlen och de grönaktiga skuggorna i ansiktena fortfarande är läsbara.
Eftersom så mycket av duken är himmel reagerar målningen på skiftande ljus i ett rum under dagens lopp. Under varmare kvällsljus får molnen en gulaktig ton som mjukar upp bilden; under svalare dagsljus skärps de blå och gröna tonerna, och de fyra figurerna, stilla och drickande, tycks stå emot all den rörelse som pågår ovanför dem.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Art Institute of Chicago samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.