Baby Marcelle Roulin: Berättelse, betydelse & penselföring
En brevbärares familj i Arles
Vid andra halvan av 1888 hade Vincent van Gogh bott i Arles i månader och arbetade i en takt som oroade till och med honom själv. Bland de få lokala personer som var villiga att sitta modell för honom fanns Joseph Roulin, en posttjänsteman vars familj blev några av de få stadiga sällskapen under detta svåra år.
Van Gogh målade Roulin själv flera gånger och vände sig sedan till resten av hushållet: hans hustru Augustine, deras två söner och till slut det yngsta barnet, en liten flicka vid namn Marcelle. Hon hade fötts bara månader tidigare, och när Van Gogh lade ner hennes porträtt på duken var hon fortfarande tillräckligt liten för att lindas och mössas.
Att måla en hel familj, spädbarn inkluderat, var inte ett lättvindigt val. Det speglar hur långt Van Gogh hade kommit att bero på Roulins för sällskap och värme under en period då hans krets i Arles var tunn och hans brev till brodern Theo alltmer ängsliga.
Ett ansikte som fyller den lilla duken
Bilden är uppbyggd nästan helt kring barnets ansikte. Målad på en duk på endast 24,6 gånger 35,2 centimeter lämnar kompositionen lite utrymme för något annat än barnet självt, uppallat så att hennes huvud och korslagda armar upptar nästan hela ytan.
Hennes ögon är det första betraktaren möter: mörka, runda och fästa någonstans strax förbi målaren, vilket ger ansiktet en allvar som är ovanlig i ett porträtt av ett spädbarn. Kinderna är fylliga och röda, den lilla munnen satt i den lätt pursade, osäkra linje som bebisar ofta har när de koncentrerar sig snarare än ler.
En mjuk vit mössa ramar in huvudet, dess veck framhävda i gråblå skugga mot det varma orangegula i huden. Nedanför korsas hennes armar löst över en blek klänning, händerna återgivna som snabba, trubbiga penseldrag snarare än omsorgsfullt modellerade fingrar.
Grön grund, varmt barn
Bakom henne lade Van Gogh in ett platt fält av gulgrönt, applicerat i korta, dragna penseldrag som på vissa ställen lämnar dukens väv synlig. Det är inte ett rum eller en miljö av något slag, helt enkelt ett färgfält valt för att verka mot hudtonerna framför sig.
Orange och grönt ligger nära varsin ände av färgcirkeln, och Van Gogh visste exakt vad den kombinationen skulle göra: det gröna skjuter barnets ansikte framåt och värmer det ytterligare, medan ansiktet i sin tur hindrar bakgrunden från att uppfattas som bara dekorativ. Det är samma logik som han använde i sina porträtt av vuxna det året, nedskalad till ett enda litet huvud.
Färgen på barnets hud är uppbyggd tätare än grunden bakom henne, med åsar av pigment som fångar ljus över pannan och näsryggen. På nära håll upplöses ansiktet i enskilda penseldrag av ockra, rosa och vitt; på normalt betraktningsavstånd flätas de samman till mjukt, övertygande kött.
Bebisen från La Berceuse
Detta är samma spädbarn vars vagga Augustine Roulin gungar med ett snöre i Van Goghs mer kända La Berceuse, ett av flera porträtt han gjorde av modern det året. Sedda tillsammans fyller de två bilderna ut ett enda hushåll: modern vid sin post vid vaggan, barnet självt studerat på nära håll och ensamt.
Van Gogh gjorde mer än en version av bebisens porträtt och återvände till hennes ansikte precis som han hade återvänt till hennes föräldrars och bröders. Vilken svårighet ett sprattlande spädbarn som motiv än innebar, behandlade han henne med samma allvar som han gav de vuxna, och matchade hennes porträtt i skala och utförande med resten av familjegruppen.
Vad porträttet gör i ett rum
Upphängt i ögonhöjd läses målningen först som ett par ögon innan något annat i den registreras. Skalan är intim med avsikt, närmare en sida i ett familjealbum än ett formellt porträtt, och den ber att bli betraktad på nära håll snarare än tvärs över ett rum.
Morgonljus lockar fram gulorna i mössan och klänningen; i lampljus fördjupas den gröna grunden och hudens orange träder fram ännu mer och värmer hela bilden. Det är en liten duk som står sig på en vägg eftersom så lite i den är bortkastat: ett ansikte, ett färgfält och färgen som gör allt arbete.
Idag innehas originalet av Van Gogh Museum i Amsterdam, en del av det bredare dokumentet över Roulin-familjen som Van Gogh byggde under sin tid i Arles 1888.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Van Gogh Museum samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.