Porträtt av Camille Roulin: Berättelse & Betydelse
En brevbärares familj i Arles, 1888
Under de avslutande månaderna 1888 bodde Vincent van Gogh i Gula huset i Arles, djupt inne i det mest produktiva och mest turbulenta året i hans karriär. Paul Gauguin hade kommit och gått, deras gemensamma ateljéexperiment slutade i en kris i december, och van Goghs vänkrets i staden hade krympt till nästan ingen alls bortom en enda familj.
Den familjen var Roulin. Joseph Roulin, en postanställd, och hans hustru Augustine blev villiga modeller för en målare som var i desperat behov av sällskap, och med tiden blev även var och en av deras tre barn det. Van Gogh arbetade sig genom hushållet ett ansikte i taget, på det sätt en annan konstnär skulle arbeta sig genom en serie studier, men med verklig tillgivenhet för varje modell.
Camille, mellansonen, satt modell för honom 1888, omkring elva år gammal. Resultatet, Porträtt av Camille Roulin, är en liten duk på 32,5 gånger 40,5 centimeter, nu i Van Gogh-museets ägo, beskuren nära så att pojkens huvud och axlar fyller nästan hela bilden.
En pojke under en blå mössa med räfflor
Ögat dras först till mössan, en mjuk blå skolmössa som sitter lite snett, dess yta uppbyggd av korta penseldrag i blått och nästan vitt som fångar ljuset längs varje tygräffla. Under den vänder sig Camilles ansikte nästan rakt mot betraktaren, hans blå ögon stadiga och en aning misstänksamma, blicken hos ett barn som ombeds sitta stilla längre än han skulle vilja.
Hans hud är målad i penseldrag av ockra, lax och blekgrönt lagda sida vid sida snarare än utsuddade, så att ansiktet framstår som varmt och levande även på nära håll, där det upplöses i ett nät av separata färger. En rodnad av rött ligger över ena kinden, och hans mun, sluten och lätt sammanpressad, är tecknad i en enda säker linje av rött.
Han bär en grön jacka knäppt ända upp till halsen, fäst med en röd knapp som ger ögat en liten, skarp kontrastpunkt mot allt det gröna. Jackan är utförd i samma korta, riktade penseldrag som mössan, med bleka högdagrar som löper nedför axlarna som ådring i trä.
Bakom honom är bakgrunden ett fält av ockragult, målat i lösa diagonala penseldrag som tjocknar till strimmor av grönt mot dukens högra kant, som om väggen eller fältet bakom pojken fångade samma ljus som hans mössa. Det finns inga möbler, inget fönster, ingenting som placerar honom någonstans särskilt. Van Gogh ger oss bara pojken, belyst och färgsatt, och ingenting annat att titta på.
Färg lagd utan att suddas ut
Van Gogh arbetade under dessa sista Arles-månader på ett sätt som han hade förfinat sedan sin ankomst till södern två år tidigare: färg applicerad direkt, penseldrag vid penseldrag, med nästan ingen blandning på själva duken. I Camilles porträtt syns den metoden tydligt i mössan och jackan, där enskilda pigmentlinjer ligger intill varandra i stället för att smälta samman till en slät yta.
Teckningen i sig är sparsam. En mörk kontur håller mössans kant, käklinjen, jackans krage, och gör det arbete som skuggning annars skulle göra och låter färgen bära resten. Det är ett snabbt, säkert slags porträttmåleri, närmare en studie tagen från livet än en formell sittning.
Detta är också, omisskännligt, ett porträtt gjort av någon som tyckte om personen framför sig. Det finns inget av smicker från ett beställt porträtt och inget av kylan från en akademisk studie. Camille ser ut som en riktig pojke fångad mitt i en tanke, snabbt nedtecknad innan han tappade tålamodet med hela företaget.
En familj, sex porträtt
Van Goghs brev från denna period återkommer ofta till familjen Roulin, och särskilt till Joseph Roulin, som han beskrev som en av de enda personerna i Arles han kunde tala med som jämlike. Att måla barnen var delvis ett sätt att återgälda den vänskapen, och delvis en fortsättning på en idé han hade jagat hela året: ett modernt porträtt byggt av stark, flat färg snarare än av omsorgsfull modellering.
Sett tillsammans med porträtten av Camilles föräldrar och syskon läses denna duk mindre som en isolerad avbildning och mer som en panel i en serie, där varje medlem av hushållet får samma nära, direkta behandling. Skillnaderna dem emellan, i färg, i pose, i penselföringens temperament, säger nästan lika mycket om modellerna som deras ansikten gör.
I ett rum, genom dagen
Hängd på en vägg står sig detta porträtt från andra sidan ett rum, den blå mössan och den gröna jackan läses som två starka former mot den gula grunden innan någon detalj i ansiktet framträder. På nära håll viker den enkelheten för den korniga, handbyggda ytan av enskilda penseldrag, och pojkens uttryck träder fram.
Morgonljus och kvällsljus förändrar det märkbart, eftersom så mycket av duken beror på hur den ockragula bakgrunden och mössans blå står mot varandra. I varmt, lågt ljus fördjupas det gula och det blå drar sig tillbaka; i svalare dagsljus skärps kontrasten och pojkens blick blir mer direkt. Det är en liten målning som begär att bli betraktad mer än en gång, och belönar varje återkomst med något lite annat.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Van Gogh Museum samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.