Ravin vid Saint-Rémy: berättelse, betydelse och penseldrag
Into the Peyroulets Ravine
I maj 1889 lät Vincent van Gogh sig läggas in på asylen Saint-Paul-de-Mausole, strax utanför Saint-Rémy-de-Provence, efter den kris som hade avslutat hans tid i Arles. Han var frivillig patient där, och under eskort av en vårdare fick han gradvis tillstånd att göra utflykter utanför asylens område.
En av dessa utflykter förde honom in i en smal kalkstensravin i kullarna i närheten, en plats som lokalt kallas Peyroulets ravin. Han ställde upp sitt staffli bland klipporna och arbetade direkt efter motivet, bar med sig duk och färger in i en mark som inte erbjöd honom något platt eller lätt att komponera.
Målningen han hade med sig tillbaka från den utflykten gav han den enkla titeln Ravine. Den är daterad 1889 och mäter 91,7 gånger 73 centimeter, en av en liten grupp motiv med klippraviner från den hösten där han drev sitt landskapsmåleri mot något råare och mer fysiskt än vårens fruktträdgårdar och vetefält tidigare samma år.
Vad duken rymmer
Ravinen öppnar sig mot betraktaren och sluter sig igen i fjärran, där en blekgrön, nästan triangulär topp reser sig mellan de två klippväggarna. Ovanför den är en smal kil av blå och vit himmel nästan allt som återstår av öppet rum i bilden.
Två små figurer korsar en grov gångbro över bäcken i kompositionens mitt. De är inte mycket mer än några mörka penseldrag mot den bleka marken, förvanskade av klippans skala på båda sidor om dem, och lätta att missa vid en första anblick.
Under dem slingrar sig bäcken själv ned genom ravinen i toner av turkos och grönt, och bryts i vitt där den rinner över sten. Van Gogh byggde skummet och den bleka klippan i tjocka åsar av färg, så att de ljusaste partierna ligger något upphöjda från duken.
Klippväggarna som reser sig på båda sidor är utförda i grått, violett och blågrönt, genomdraget av ockra och rost från torr vegetation som klamrar sig fast vid hyllorna. Små stänk av orange, troligen ärttörne eller sena säsongens blommor, bryter den svalare paletten med jämna mellanrum uppför båda väggarna.
Färgbehandlingen
Varje yta i ravinen är uppbyggd av korta, slingrande penseldrag som följer klippans liggning under dem, så att färgen själv tycks beskriva geologin snarare än bara täcka den. Det finns knappt något parti i duken som lämnats slätt eller obearbetat.
Detta är en tätare, mer upprörd pensel än den Van Gogh hade använt tidigare i Arles. Åsarna av pigment på det vita vattnet och på den bleka stenen fångar verkligt ljus över sin yta, vilket tillför en fysisk relief som ett platt fotografi inte helt kan förmedla.
Effekten är av en målare som arbetar snabbt, som försöker hålla jämna steg med ett motiv som inte erbjöd någon lugn, jämn mark att vila på. Klippa, vatten, himmel och lövverk är alla utförda med samma rastlösa energi, vilket är en del av vad som gör detta till ett av hans mest elementära sena landskap från Saint-Rémy.
Var målningen finns nu
Ravine har ägts av Museum of Fine Arts, Boston, där den fortfarande ingår i museets samling av europeiskt 1800-talsmåleri.
I reproduktion belönar målningen en vägg med föränderligt ljus. Under starkt dagsljus separerar grönt och grått tydligt och det vita impastot i vattnet fångar en verklig glans; i det mjukare ljuset av kväll eller lampljus fördjupas violerna i klippan och hela ravinen läses som en enda, tätare färgmassa.
Sedd tvärs över ett rum snarare än på nära håll drar kompositionen fortfarande blicken ned genom ravinen mot de två små figurerna på bron, den enda detaljen i bilden byggd i mänsklig skala mot allt annat som förvanskar den.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Museum of Fine Arts Boston samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.