Såningsmannen (efter Millet): Historia, betydelse & penselföring
Våren 1889 hade Vincent van Gogh förbundit sig till asylen Saint-Paul-de-Mausole i Saint-Rémy-de-Provence, och under långa perioder fick han inte lämna dess murar för att måla efter naturen. Utan fält eller bönder framför sig vände han sig till den ende målare han aldrig hade slutat beundra: Jean-François Millet. Van Gogh behöll svartvita tryck av Millets bondemotiv och började omarbeta dem i olja, och behandlade den äldre konstnärens kompositioner som ett slags lånad byggnadsställning på vilken han kunde bygga sin egen färg.
Såningsmannen (efter Millet), målad 1889 och nu i Kröller-Müller Museums samling, är ett resultat av detta arbete. Den mäter blygsamma 55 gånger 64 centimeter, nära en studie i storlek snarare än ett stort uttalande, och den visar hur fullständigt Van Gogh kunde göra om en annan konstnärs design medan han nästan inte ändrade något av dess struktur.
Att arbeta från Millet, inte kopiera honom
Van Gogh betraktade inte dessa bilder som kopior. Han kallade dem översättningar och jämförde sin roll med en musikers som spelar en annan kompositörs partitur i sin egen tonart. Teckningen, posen, figurens steg faller allt från Millet.
Allt annat är Van Goghs. Där Millets tryck endast erbjöd ton och linje, levererade Van Gogh färg, textur och en nervös, orolig pensel som ingen gravyr hade kunnat antyda.
Detta var inte en tillfällig övning. Millet hade varit hans förebild i åratal, konstnären han pekade på när han ville förklara vad han menade med att måla bondeliv med värdighet snarare än sentimentalitet. Att omarbeta honom i Saint-Rémy lät Van Gogh hålla fast vid detta ämne i ett ögonblick då sjukdom hade skurit av honom från att arbeta utomhus.
Figuren på fältet
En ung man skrider nedför ett sluttande fält, placerad lågt i bilden och fyller större delen av den. Hans högra arm svänger bakåt över kroppen, fingrarna löst krökta runt det sista av utsädet, medan hans vänstra ben driver framåt in i nästa steg.
Han bär en bred, rundbrättad hatt, en mörk jacka över en ljus skjorta med en aning grönt vid kragen, och en säck av canvas hängd över höften, dess veck framhävda i ockra och rost. Tunga byxor och kraftiga, räfflade stövlar förankrar honom i fåran han går i.
Bakom honom löper fältet tillbaka mot en låg horisont. En liten byggnad eller hölass glöder i orange-rött, och en ensam avlägsen figur står nära den, tillräckligt liten för att mäta hur mycket mark såningsmannen ännu har kvar att täcka.
Ett fält byggt av penseldrag, inte färgfält
Det som först fångar ögat är inte färg så mycket som textur. Van Gogh har lagt hela ytan, himmel, fält och figur lika, i korta, riktade penseldrag som löper som kammade fibrer, så att färgen själv tycks beskriva fåran och vädret.
Paletten är svalare och mer återhållsam än den solbelysta, saffrans- och violetta Såningsmannen han hade målat året innan. Här sitter mark och himmel i täta grå, blågröna och skiffertoner, brutna av det varmare oliv och brunt i såningsmannens kläder och den där enstaka heta passagen av orange i fjärran.
Inget i bilden är platt. Även himlen är streckad i korta diagonala märken, så att ljus och moln läses som rörelse snarare än som en jämn färgskikt ovanför. Effekten ligger närmare vävt tyg än konventionellt landskapsmåleri.
Arbete som upprepas varje år
Millets ursprungliga såningsman hade redan burit en tyngd av mening: bonden som en gestalt av uthållighet, som sår i samma gest som hans far och farfar hade använt, likgiltig för vem som tittade. Van Gogh behöll den läsningen intakt.
För Van Gogh bar motivet också en privat laddning. Han skrev ofta om såningsmannen och skördemannen som figurer vilka arbetade inom årstidernas växling, och om att vilja att hans eget arbete skulle hålla något av samma stadiga upprepning, gjord i Saint-Rémy under ett år då stadighet var precis vad hans hälsa nekade honom.
Det svalare ljuset i denna version, så annorlunda än den brännande solen i hans andra såningsmän, ger scenen en tystare, mer mulen stämning, mindre en hymn till skörden än en anteckning om arbete som helt enkelt fortsätter.
Att leva med målningen
Hängd där dagsljus når den förändras bilden mer än de flesta. I platt ljus läses de streckade penseldragen som textur och figuren håller ögat; i snett ljus, morgon eller lampljus från sidan, fångar färgens åsar och kastar små skuggor över hela ytan, och fältet tycks skifta under fötterna.
Från andra sidan ett rum är det såningsmannens steg och den enda varma fläcken av orange i fjärran som bär. På nära håll bryts bilden ned i tusentals korta, separata märken, och det är först ett steg eller två tillbaka som de åter löses upp i fält, himmel och figur.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Kröller-Müller Museum samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.