Trädgård med fjärilar: berättelse, betydelse & penselföring
I maj 1890 lämnade Vincent van Gogh asylen i Saint-Rémy-de-Provence och bosatte sig i Auvers-sur-Oise, en by vid floden Oise nordväst om Paris, där han ställde sig under informell vård av doktor Paul Gachet. Veckorna som följde var de mest produktiva i hans liv, en period av nästan dagligt målande som pågick fram till hans död där den 29 juli 1890. Trädgård med fjärilar tillhör den sista kreativa urladdningen.
I stället för en vy över byn, ett vetefält eller en kyrka valde Van Gogh att måla en bit trädgård så liten att den skulle kunna vara ett enda steg tvärs över. Det finns ingen himmel i den, ingen horisont, inget som placerar betraktaren någon annanstans än på knä vid gräskanten. Det är en av flera närgångna, beskurna studier av undervegetation som han gjorde den våren, bilder som avstår från landskapsrum till förmån för ren yta.
Gräs utan horisont
Duken är fylld från kant till kant med gräs. Det finns ingen himmel, inget avstånd, ingen mellangrund i vanlig mening, bara själva marken skjuten ända fram till ögat, som om målaren hade lagt sig vid kanten av en gräsmatta och tittat rakt in i den.
Längs nederkanten bryter en smal remsa av bar, ockrarbrun jord det gröna, den enda antydan om en stig eller en gräns. Nedre höger sitter ett kluster av bleka, lökknande växtformer, något i stil med unga lökar eller vitlök som pressar sig upp genom jorden, bland spirande gröna skott, och dess rundade former står i kontrast till det bladraka gräset runt omkring.
I det övre högra hörnet skär en uppsättning svaga diagonala linjer genom gräset, den enda antydan om något byggt: kanten av en mur, en spaljé eller ett staket, knappt läsbar mot det gröna. Det är den enda arkitektoniska noten i en i övrigt helt vegetabilisk bild.
Vita vingar mot grönt
Två bleka fjärilar, med vingar kantade av mörka konturer, svävar mitt till vänster på duken, deras gräddvita kroppar fångade som mitt i en fladdrande rörelse, den ena lite bakom den andra. De är små mot gräsfältet, och det krävs en andra titt för att hitta dem, vilket är en del av vad bilden begär av en betraktare.
Paletten är nästan helt grön, men inte en enda grön: salvia, oliv, nästan svart i gräsets skuggade rötter, strimmor av blekt gulgrönt där ljuset träffar bladspetsarna. Varm ockra och brunt samlas kring lökarna och jordremsan vid basen, den enda värmen i ett i övrigt svalt fält.
Det finns inget starkt riktat ljus och ingen egentlig kastad skugga. Ljuset framstår som jämnt och diffust, den sort som faller en mulen dag eller i den fläckiga skuggan av ett trädgårdshörn, så att bilden verkar genom struktur och rytm snarare än genom ljusdramatik.
Penselns tyngd
Van Gogh lade ner gräset i långa, svepande drag som följer den riktning varje blad faktiskt skulle växa, tätt och upprepat tills hela ytan framstår som vävd eller kammad snarare än målad drag för drag. Mörkare gröna nyanser kom först, med blekare högdagrar dragna över dem medan färgen under fortfarande var bearbetningsbar.
Färgen ligger tjock på sina ställen, åsar av impasto som fångar verkligt ljus över dukens yta, en struktur som ingen reproduktion helt kan platta ut. Det är ett handlag byggt för hastighet, den sort som kommer av att måla utomhus mot ett föränderligt ljus snarare än att noggrant komponera i en ateljé.
Fjärilarna och lökformerna bär en tyngre, mörkare kontur än gräset runt omkring, vilket ger dem en närvaro som de omgivande dragen inte har. Mot gräsets kalligrafiska svep är dessa få bestämt konturerade former det som blicken först landar på.
På en vägg, i föränderligt ljus
Med sina 45,7 gånger 54,8 centimeter är originalet en blygsam, intim storlek, nära skalan på den trädgårdsbit den avbildar. Den belönar den sortens närgångna, lugna betraktande som en liten duk kräver, snarare än den blick tvärs över ett rum som ett större landskap bjuder in till.
Upphängd där dagsljuset skiftar under dagen förändras den i enlighet med det. Svalt morgonljus drar fram de blågröna tonerna och de nästan svarta skuggorna i gräset; varmt kvällsljus skjuter fram ockran och bärnstenen i jorden och lökarna, så att samma duk läses olika klockan nio på morgonen och klockan sex på kvällen.
Från andra sidan ett rum kan den läsas som ett nästan abstrakt fält av grönt, mönster före motiv. Stig närmare och den upplöses i gräs, två fjärilar och ett hörn av vänd jord, den sista vanliga trädgård som Van Gogh gav sin fulla uppmärksamhet innan sommaren tog slut. Originalet finns kvar på Van Gogh-museet.
Mer från denna kollektion
Ta hem den här målningen
Välj en handmålad oljereproduktion för äkta penselarbete, eller ett arkivbeständigt kanvastryck för en skarp edition av museibilden. Varje storlek bevarar originalets proportioner.
Visa verket och alternativen
Vidare läsning
Kontrollera originalet hos Van Gogh Museum samlingspost och fortsätt genom besläktade verk i katalogen.