Beskrivning
En vid, platt yta av mörk, vattendränkt mark fyller större delen av bladet, genomskuren av en rak kanal eller ett dräneringsdike som löper från nedre vänstra hörnet mot horisonten, med sina vallar uppbyggda i tunga, släpande penseldrag av nästan svart och brun lavering. Längs horisonten ligger låga högar av skuren torv staplade i rader, deras triangulära silhuetter knappt urskiljbara från den platta marken omkring dem, medan en enda större, kantig stack lutar vid bladets högra kant, dess skurna ytor fångar lite mer ljus än marken intill.
Ovanför denna dystra, leriga slätt upptar en blek, mulen himmel i mjukt rosa-grått och lavendel nästan hälften av kompositionen, dess ljus platt och diffust, utan att kasta några starka skuggor någonstans i scenen nedanför. Van Gogh gjorde denna teckning medan han bodde i en nordlig nederländsk provins, dragen till regionens torvmossar och de arbetare som skar och staplade torv där för bränsle, och arbetade vid en punkt i sin karriär då hans palett fortfarande nästan uteslutande var begränsad till jordtoner, svart, brunt och ockra, långt före de ljusa färgerna i hans senare år.
Det som gör bladet särpräglat inom hans tidiga verk är dess nästan totala hängivenhet åt en dyster, tom stämning: inga figurer avbryter den platta ytan av lera och vatten, ingen byggnad bryter horisonten, och det enda inslaget är själva diket och staplarna av skuren torv, motiv som de flesta andra konstnärer under perioden skulle ha ansett alltför enkla att ens teckna. De tunga, våta laveringarna ger marken en verklig känsla av tyngd och fukt, sällsynt i ett verk på papper.
Dess återhållsamma, nästan monokroma palett gör bladet till ett ovanligt ankare för en vägg som annars fyllts med starkare färg, en tyst, sober kontrapunkt som belönar nära betraktande med sitt subtila spel av bruna och grå toner snarare än någon enskild dramatisk passage.
