Beskrivning
En vit gipsavgjutning av en kvinnas torso står ensam på en rund grå piedestal, dess huvud, armar och ben nedanför låret saknas helt, avskurna rent så som en studieavgjutning formas. Den bevarade formen, axlar, bröst och höfter som vrids lätt åt ena sidan, är uppbyggd nästan helt av breda, självsäkra penseldrag i vitt, kräm och ljusgrått, med mörkare grått sparsamt använt för att markera vecken och skuggorna där gipsens yta byter riktning. Bakom den är bakgrunden en platt, djupt blågrå vägg som endast bryts av en stark diagonal skugga som torson kastar till sin vänstra sida, själv målad i nästan svartblått.
Van Gogh målade denna studie, tillsammans med flera andra vyer av samma gipsavgjutning, medan han var inskriven vid en akademi där teckning och målning efter klassiska avgjutningar var en obligatorisk övning, en disciplin han fann frustrerande men ändå arbetade sig igenom metodiskt. Istället för att behandla avgjutningen som en torr teknisk övning, lade han på färgen tjockt och lät enskilda penseldrag förbli synliga över gipsens kurvor, så att till och med en livlös kopia av en antik staty får samma rastlösa, fysiska handlag som han gav levande motiv.
Vad som gör denna duk ovanlig i hans produktion är den nästan totala frånvaron av färg: inga blommor, inga vetefält, inget sydligt ljus, bara vit gips mot blå skugga, en sällsynt övning i tonmålning av en konstnär som annars definieras av mättad färg. Denna återhållsamhet avslöjar hur medvetet han byggde form enbart genom penseldrag när färgen inte fanns tillgänglig för att göra arbetet åt honom.
Den skarpa vita gestalten mot djupt blått ger målningen verklig grafisk styrka på en vägg, närmare i känsla en skulpturfotografi än en typisk Van Gogh, och dess återhållsamma palett gör den till en oväntat mångsidig följeslagare till ljusare dukar i närheten.
